quistbergh.se

Först ut bland de nominerade i den nya tävlingen: Världens bästa musikvideo genom tiderna, är David "The Hoff" Hasselhoff med ”Hooked on a feeling” från år 1997. Nomineringen är signerad Björn Skifs & Blåblus.

El Salvador värmer uppDet var framför allt tre grejer som gjorde det extra spännande att för första gången se El Salvadors fotbollslandslag på Cuscatlán stadion. Okej, det var bara en vänskapsmatch mot Haiti. Men ändå, historierna om hur det går till på Estadio Cuscatlán är många:

1. Det finns en läktarsektion som går under namnet ”Bagdad” eftersom det alltid är krig där. För några år sedan kallades den ”Vietnam”. En av de grejer du ska vara beredd på är att det, som en missnöjesyttring, kan komma plastmuggar med piss flygande. Toaletterna lämnar nämligen allt att önska och de rejäla plastmuggarna som blir över efter att folk svept den öl eller läsk de köpt används att tömma blåsan i. Dessutom ska den som går förbi de övre partierna på Bagdadsektionen vara beredd på att höra skriken ”BÖG, BÖG, BÖG” alternativt ”HORA, HORA, HORA” riktade mot sig.

När jag i söndags höll på att tvätta hörde jag ett plask från pilan (ett slags vattenbehållare). Jag tänkte inte mer på det men så plaskade det till igen. En titt senare visade det sig vara en ödla som passade på att doppa sig. Hon/han var inte rädd alls och verkade gilla den fuktiga vattenbehållaren. Ett tag senare hade ödlan förflyttat sig till tvättmaskinen, den röd/vita tvättkorgen och den blå tvättbaljan. Dock tog den ett språng längs med muren eller började klättra uppför väggen så fort jag kom ut för att hänga tvätt. Men så fort jag gick in igen smög den sig tillbaka till tvättmaskinen eller tvättbaljan.

Du som inte är helpepp på gigantiska folksamlingar bör undvika Coyoacán lördagar och söndagar. Veckans andra dagar är det mindre folk i rörelse. I denna stadsdel i huvudstaden Mexiko City finns en rad sevärdheter, bland annat två hemma-hos muséer. För att ta dig till Casa Azul, där Frida Kahlo tillbringade stora delar av sitt liv, tar du med fördel tunnelbanan till station Viveros. Väl framme kan du knalla genom parque de los Viveros och kanske träffa några av alla de hundratals ekorrar som gillar stället skarpt.

För att ta sig till ön Janitzio gäller båt. De går från sjön i utkanten av staden Pátzcuaro. Minibussar, som går från centrum mest hela tiden, tar dig till sjön på mindre än en kvart. Båtresan till Janitzio tar cirka 25 minuter. Har du tur/otur underhåller ett mariachiband hela tiden. Väl framme på ön gäller det att försöka hitta vägen till toppen – vilket kan vara lättare sagt än gjort i en djungel av muggar, sönderfriterad småfisk, tavlor och annat som finns till försäljning.

Klockan har hunnit bli 14.39 torsdagen den 5 april och vi har just anlänt till Lago de Zirahuén, femtio minuters bussfärd från Pátzcuaró. Gungorna nere vid rekreationsplatsen gnisslar i takt med mariachibandets fioler. Har beställt in två Corona "hirostyle" - med extra limones, salt och servetter. Hoppborgen, som kostar tio pesos för tjugo minuter, är tom. Solen tränger undan molnen och det börjar bli salvadortemperatur. Mariachibandet drar igång med: Gudalajara, Guadalajara, Gudadaljara. Hiro sänker sin första Corona och beställer raskt in en till. Med extra limones, por favor.

När den holländske journalisten Tony van de Keuken år 2002 läste en tidningsartikel om arbetsförhållandena inom kakaoindustrin trodde han inte det var sant. Att slaveriet, 139 år efter sitt avskaffande, skulle frodas på bland annat Elfenbenskusten. Han började söka efter mer information och historien visade sig stämma. Hundratusentals barn tvingas, mot sin vilja, slita på kakaoplantagerna för att vi ska kunna frossa i schweizernöt eller snickers.

Förra helgen höll jag i en skrivarworkshop för ett gäng från MOJE i Ilobasco. De är i färd med att starta ett eget magasin och ville ha lite tips. Det blev en dag med olika övningar och de elva deltagarna visade sig vara i princip fullfjädrade skribenter. En av uppgifterna fastnade särskilt på näthinnan. Den går ut på att man (i det här fallet jag) visar bilder på olika personer. Sedan får deltagarna, en bild i taget, beskriva personen. Vad hon/han heter? Vad hon/han gör? Vilka intressen hon/han har? Och så vidare… Efter fem minuters skrivande är det dags för deltagarna att läsa upp sin beskrivning för resten av gruppen. I slutet av övningen avslöjas personernas rätta identitet och vad de pysslar med. Efter det följer en diskussion om hur vi beskriver människor. Vart kommer stereotyperna ifrån och hur kan vi gå bakom dem? Varför stannar medierna oftast enbart vid namn, ålder och/eller yrke när en annan människa ska beskrivas? Finns det fler sätt? Vilka? Och så vidare… Men när de olika personerna, utifrån dessa fotografier, skulle beskrivas blev det (i alla fall för mig med facit i hand :-D) riktigt kul. Här är resultatet:

Problem med svenska tecken? Läs nyhetsbrevet här istället:
http://www.quistbergh.se/view/754

I detta nyhetsbrev:

- Stipendielistan uppdaterad
- Nya texter i arkivet
- Nytt i bloggen

Latinamerika 1/2007Okej, numret fanns redan den åttonde mars ute i Sverige. Men här i El Salvador landade det, ovanligt snabb postgång faktiskt, häromdagen. Temat denna gång är ”Kvinnors förbannade rätt”. Jag har bland annat skrivit om manskamp i Nicaragua. Du hittar artikeln i en textversion här. Vidare innehåller Latinamerika 1/2007 bland annat striden om rätten till abort, huaoranikvinnornas kamp mot män och oljebolag, nya sköna biståndstyper, en riktig peppkrönika signerad Soledad Piñero Misa och Världsbankschefen Paul Wolfowitz:s tåchock. Mer info, klicka här.