quistbergh.se

Daniel Ortega nygammal president i NicaraguaKlockan är 20.45, det är torsdag och elavbrott. Det händer tydligen titt som tätt i Managua. En av tjejerna som jobbar på hostalet säger att det brukar ta en eller två timmar tills elen är tillbaka. Tur att jag laddat batterierna.
Befinner mig i Nicaragua för att göra ett jobb till nästa nummer av Latinamerika. Igår var det jordens drag, med hundratusentals människor ute på gatorna, då Daniel Ortega efter sexton år i opposition på nytt installerades som landets president. Låt oss vrida klockan ungefär tjugosex timmar tillbaka i tiden:

Problem med svenska tecken? Läs nyhetsbrevet här istället:
http://www.quistbergh.se/view/691

I detta nyhetsbrev:

- Därför Västsahara
- Dagbok och intervjuer från de västsahariska flyktinglägrena
- Ännu mer Västsahara
- Nytt i bloggen

Julbordet dukat...Julen smygstartade i San Salvador redan på fredagen med ett svenskt julpartaj. Enligt inbjudan var några av programpunkterna julbord, julklappsutdelning (alla deltagare skulle ta med sig en klapp för exakt 2,79 dollar och ja, det var även kvittotvång) och rundvandring i det julupplysta Montebello för att komma i rätt stämning. Dessutom gick det rykten om Kalle Anka & han vänner men det kunde ju ingen riktigt bekräfta.

PraktikantenDet kommande numret av tidskriften Latinamerika (4/2006) granskar de olika handelsavtal som berör kontinenten. Hur fungerar de? Vilka möjligheter och problem finns? Dessutom presenteras första delen i en ny satirserie. I fyra nummer framöver kommer läsarna att få stifta bekantskap med olika typer inom biståndsbranschen. Först ut är Revolutionsromantikern, Nykolonisatören och Praktikanten. Här får du en hyfsat exklusiv förhandstitt:

Manuel, SacerdotePå fredagseftermiddagen flyttade språklektionen från skolans innergård upp i bergen. Planen var att besöka en grotta där det brukar vara mayaceremonier. Efter en promenad nerför ett berg – stigen hade blivit illa tilltygad efter förra årets flodöversvämning – kom vi fram till grottan. Där häckade män, kvinnor, barn och en snubbe som lirade på en marimba som de släpat dit just för detta tillfälle. Ceremonin var över och av de många eldarna inne i grottan var det bara aska. Trots röken häckade vi ett tag därinne och studerade korsen, ljusen och blommorna. Efter ett tag kom sacerdoten, personen som dirigerar själva ceremonin, fram och presenterade sig. Manuel började med att förklara vad de bett för.
– Hälsan, pengarna, jobb, du vet, sådana grejer.

Lago Atitlán, PanajachelKlockan är tre minuter över två och jag sitter på ett café i Panajachel. Laddar inför nästa pass på språkskolan – kör ett från nio på morgonen till tolv och det andra mellan fyra till sju på kvällen - med café stilo Europeo och en apelsin/morotsjuice. Ibland kommer det kastvindar starka nog att lyfta datorn från bordet. Kom hit igår kväll. Bussen från San Salvador tog fem timmar och kostade tio dollar. Toaletten var trasig vilket gjorde de spontana stoppen hyfsat viktiga. Det blev två stycken. Det första i Santa Ana och ”hela-havet-stormar” utbröt eftersom alla tydligen behövde lätta på blåsan i samma sekund. Jag hade bananbröd (från Guate-kristnafredsarna och ja, det var verkligen typ det bästa bananbrödet), äggmackor, äpplen och päron i matsäcken. Det räckte hela vägen till Pana.

På onsdagen skulle jag tränat badminton med Oscar, som är rankad tvåa i landet. Samma dag vid elvatiden på förmiddagen ringer René Madrid från badmintonförbundet och frågar om jag vill vara med i årets tredje turnering - som startar just idag. Visst var jag peppad på det. Även den här gången blev jag placerad i kategori två av fyra, varav ettan är bäst. Inledde mot nämnde René och lyckades vinna med 21-17 i skiljeset efter en riktigt tuff match. Trots att jag höll på att svimma i värmen fick jag reda på att jag skulle spela nästa omgång på studs. Jaha, efter fem minuters paus var jag dock någorlunda redo. Det visade sig att jag skulle möta zipoten jag torskade mot i förra turneringen. Trots att typ inget kändes riktigt bra vann jag med 21-11 i skiljeset. Klar för semifinal på torsdagen! Väl där var det samma zipote som jag vann över i match om tredje pris vid det förra salvadoranska turneringstillfället. Nu gick det betydligt lättare, två raska. Han fick med sig sexton och nio. Nu final på lördagen vilket betydde att fredagen blev nödvändig vilodag och hinkande av vatten.

Free Hugs är en av de mest intressanta affärsidéerna, sociala experimenten eller kanske man kalla det påverkanskampanj, jag sett på länge.

Grundaren Jason Hunter vill förändra världen "En kram i taget" och skriver på hemsidan:

"What an amazing world it would be if we were known as people who have a smile and a kind word for everyone. No matter what our jobs are, perhaps the most important work we can do is to help and encourage others, especially by our actions. With constant threats targeted towards our morale and human spirit, kind and encouraging actions are needed to get us through our everyday situations, no matter how big or small they may be."

Väl tillbaks i San Salvador nås jag av nyheten att Sveriges första flamencoblogg nu ligger ute. Adressen är: http://flamenca.blogg.se/

Bakom sidan står min kompis Åsa. När hon beviljades friår tog hon i princip första planet till Spanien och Sevilla för att ägna sig åt typ det bästa hon vet: Flamenco. Bloggen handlar om flamencolivet i både Sevilla och Stockholm.

Dagens andra tips gäller Latinamerika, USA och kanske allra mest Nicaragua. Det är SR:s Konflikt från lördagen den 11 november. Missade du det kan du lyssna igen genom att klicka här (scrolla ner till lördagen den 11 november och "Upproret på USA:s bakgård").

Hammarby - Lindesberg 53-40 onsdagen den 15 november 2006Imorgon åker jag hem till San Salvador. Semestern har dock varit härlig, fyra blandade grejer de senaste dagarna:

1. Handbollskännaren Totem var på blixtvisit i huvudstaden och han peppade på handbolsmatch. Bajen mot Lindesberg i Eriksdalshallen. Totem bubblade om framtidens handboll och att det kommer bli offensivt spel med många mål. Och det blev det ju. Bara tio minuter in i andra halvleken var Bajen uppe i fyrtio mål och klacken skanderade: "Sextio mål, sextio mål, sextio mååål". Sedan kom den klassiska, ettan kom, tvåan kom... ända fram till fyrtionio och då spände Apelgren in den femtionde baljan och det var bara frågan om HUR många mål vi skulle göra. Det slutade 53-40 till Hammarby. Nittiotre mål på sextio minuter vilket är nytt svenskt rekord.