quistbergh.se

Den tredje, femte och sjätte augusti är helgdagar i El Salvador. De går under namnet fiestas agostinas och firas i San Salvador med att halva stan spärras av och förvandlas till ett nöjesfält. Det säljs ”spanska korvar”, ett slags friterat sött bröd i form av en korvring som man kan hänga runt halsen, pilsener i plastmugg och blinkande yoyos.
Själv firade jag den lediga dagen på tennisbanan. Motståndaren Olov har den skönaste titeln i biståndsbranschen, nämligen ”medföljande”. Jag vill också bli medföljande när jag blir stor. Det betyder att man hänger på sin partner som jobbar för någon NGO eller annan internationell organisation. Tyvärr ska Olov med familj snart flytta från El Salvador till Guatemala så det blir få chanser till duster på Club Espanols hardcourt i framtiden.

Kul bonustävling/augustiledighetspyssel: Bilden är tagen efter dagens match – gissa vem som vann? Den som lyckas pricka in rätt slutsegrare och setsiffror vinner en fotvandring till Norge.

Undrat över hur rik du är på sistone? På nätplatsen The Global Rich List kan du få veta det. Knappa in din årsinkomst och vips, så kanske inte din låga lön, sjukpenning, fickpeng eller vad det nu kan vara känns fullt lika usel längre. När jag själv gjorde detta visade det sig att jag var nummer 773 071 647 på listan över jordens rikingar. Ja, faktiskt bland de 12.88 procent rikaste i hela världen. Tjoho!

Problem med svenska tecken? Läs nyhetsbrevet här istället: http://www.quistbergh.se/view/438

I detta nyhetsbrev:

- Nya goa blogginlägg
- Nya pepplänkar
- Så är det [Varning! Personligt]

Att ta sig fram med buss i centrala San Salvador är ett ypperligt färdsätt. I dagsläget kostar en bussresa 25 US cent. Åker du minibuss går resan loss på 28 cent. Ha växeln redo eftersom busschaffisen i princip redan är på väg till nästa hållplats innan du hunnit gå på. Hållplatserna är för övrigt utefter vägen, det gäller bara att vinka in bussen du ska med. Den svåra nöten att knäcka är dock vilken buss du ska ta. För några år sedan ritade inrikesministeriet om färdkartan för bussarna och de glömde att informera passagerarna om den nya planen. Tidigare fanns det nämligen en karta – nu finns ingen information alls. Hela systemet bygger helt enkelt på att du i förväg vet rutten för bussen. För att underlätta hela processen kommer här en liten guide – som främst är koncentrerad på en passagerare som tar sig från Montebello eller San Luis eftersom det är där jag bor respektive jobbar. Observera att det inte alltid går att ta sig tillbaka samma väg och med samma bussar som man tog sig till en viss plats med. De olika turerna går nämligen olika vägar tillbaka. För att krångla till det ytterligare finns det ju minibussar och stora bussar. Trots att de har samma namn kan de hända att de åker helt olika rutter. Men vet du vilken buss som tar dig dit du ska går det alltid att fråga sig fram. Är du helt lost? Ta buss eller taxi till Centrum, Metrocentro eller annan knutpunkt där du kan ta dig vidare från. En sista grej innan vi tutar igång bara: När du ska av, gå mot utgången. Om chauffören inte stannar, banka i plåten tills skrället stoppar. Okej, då kör vi igång:

Miki och KyoBira, bira, bira...

Att lägga pusslet som förklarar exakt hur höga förväntningar som fanns inför åttondelsfinalen mot Tyskland blir nu lite lättare. Jag har fått en film som är inspelad på baren HUB i Tokyo. Vilka som så finstämt sjunger den svenska nationalsången innan matchstart var till en början en gåta. Men jag tror mig kunna höra bland annat Kristel Nõlvaks, Hiroyuki Hasegawas samt Miki och Kyo Satanis vackra stämmor. Ladda hem quicktime-filmen genom att klicka på bilagan som hör till denna artikel.

Har du hört historien om den kinesiske journalisten Huang Jianxiang? Han som skrek ut sin glädje när Italien fick en straff mot Australien i slutminutrarna av åttondelsfinalen.

Om inte, börja med att se själva klippet här.

Fortsätt förslagsvis med Reuters översättning (engelska) av referatet här.

Till sist sammanfattningen av det sanslösa efterspelet här.

Bojkotta Israel!

Israel ut ur Libanon!

Stoppa massakern i Gaza!

Frisläpp Palestinas folkvalda regering!

Riv muren!

Med dessa krav genomför vi flera aktioner under perioden 14-22/7.

DEMONSTRATION I Stockholm Lördagen den 22/7 klockan 13:00, samling i Kungsträdgården.

Arrangör: Kampanjen för solidaritet med Palestina

Mer info: http://ksp.blogg.se

Sprid gärna detta till vänner och bekanta

Nattportieren menar att hela Tikal är fint. Det finns ingen del som är bättre än den andra. Klockan är 06.03 på onsdagsmorgonen och bussresan till Tikal från Flores, Guatemala, ska ta cirka en och en halv timma. Flores är en liten ö, utkastad i en insjö, fylld av restauranger – de har till och med en schysst sushirestaurang – hantverksbutiker och hotell. Trots det, eller kanske just därför, finns det ett hyfsat lugn här. Ingen stress och mest ett ställe turisterna tillfälligt landar på för att boka in nästa upplevelse.

Tikal är, till omfånget, klart mer imponerande än tidigare rester av mayariken - exempelvis Palenque i Mexiko och Copan i Honduras - som jag besökt. Det tar upp till en kvart att gå mellan de olika templen och platserna. Och det finns massor av dem. Under storhetstiden – som pågick under den gamla tiden som varade under åren 1500 till 200 före Kristus samt den klassiska tiden som varade år 200 till 925 efter Kristus – täckte området 65 kvadratkilometer. Det fanns 3 000 byggnader, 200 monument och här bodde som mest mellan 90 000 till 120 000 personer. Utsikten från tempel fyra är massiv.

Karin och Marcus helpeppFotbolls VM är ju över för den här gången. Men innan vi drar igång nedräkningen till Sydafrika gäller det ju att ta vara på de sköna ögonblicken. Helt klart är att Ljungbergs mål mot Paraguay fick halva Montebello att lyfta. Och i Berlin verkade det ju om möjligt skaka ännu mer i samband med segern. Jag fick en sådan go efterhandsrapport från min vän Marcus (alias El Glenno) - han och Karin (alias Mästertipperskan) var på plats - att jag kände att det här borde ju fler läsa och minnas. Så, här kommer Marcus beskrivning:

Turistens bön

Klockan 08.00 på måndagsmorgonen fortsatte resan med buss till Belize City. Det visade sig snabbt att vi tagit mjölkbussen. Stopp varannan minut å kringelkrokar för att plocka upp passagerare längs med vägen. Efter åtta timmar var vi framme i Belize City. Men i alla fall de första timmarna var det spännande att resa i ett landskap som mest liknade ett tropiskt Kiruna – med skogsavverkning och allt på sina ställen. Och folket som klev på skiftade från någon gammeltysk version av mormoner till mayaindianer.