quistbergh.se

Streetwaves recension

Ibland är det riktigt frusterande att få mejl. Som det här till exempel:

------------------------

DU ÄR HÄRMED INBJUDEN TILL STREETWAVEs RELEASEFEST FÖR DEN FANTASTISKA DEBUTSKIVAN "THE PLEASURE TO END ALL PLEASURES" PÅ SPY BAR ONSDAG DEN 26 APRIL! OSA NAMN TILL GÄSTLISTAN (REPLY) SENAST TISDAG DEN 25 APRIL. PLATS: SPY BAR DATUM: ONSDAG 26 APRIL INSLÄPP: KL. 21.00. KOM I TID & VÄLKOMNA!

-----------------------

Gudarna ska veta att detta evenemang doftar masspepp. Efter att en viss skivbolagsdirektör tvångsmässigt envisats med att ha högtalarna på max för olika spår som till slut blivit denna skiva under i princip hela 2005 så måste jag ju erkänna att det är rätt okej. Så, Björn, Puma, Nicke, Prago å direktörn. Det kommer att gå bra det här. Och till alla andra, lyssna och kolla video på: www.streetwaves.net

Jennie och ShahabIgår kom Jennie och Shahab. Det kändes lite overkligt – efter mejlkonversation om när, var och hur – att de faktiskt dök upp vid åttatiden på kvällen på UBV:s kontor. De kommer hit för lite semester. De håller på och jobbar med en bok, utställning, reportage och allt mellan himmel och jord om turism. Du kan läsa mer om projektet här. Nu är vi på väg till vulkansjön Coatepeque. Jennie är speedad. Shahab har damp. J

Efter några månaders vistelse här i San Salvador och mestadels i stadsdelen San Luis är det några ljud som sticker ut mer än andra. Under en genomsnittlig dag är det mer än möjligt att höra…

Panflöjtskillen – Den tredje natten, ungefär vid elva- halvtolvtiden, detta ljusa ljud hördes fattade jag att det inte var något som ingick i en dröm. Det lät lite som en visselpipa, men inte riktigt. Kanske mer som om Dana Dragomir försökte stämma sin panflöjt. När det, natt efter natt, återkom kollade jag med lite folk. Jag hade aldrig kunnat gissa mig till sanningen. Ljudet kommer från en vakt som använder en liten flöjt för en mix av varnings-, hämnd- och bekräftelsesignal. Varningen: Twiddellidi, jag är här så det är inte lönt att försöka sig på något. Bekräftelsen: Twiddeliddidi, jag är inte på krogen utan jag sitter här och vaktar era hus och gör skäl för min pissiga lön. Hämnden: Twiddelididdidididi, om ni bara hade pröjsat mig bättre skulle jag fixat ett anständigt instrument. Blir den där löneförhöjningen inte av ska jag fortsätta terra er med Danas gamla avlagda.

Santa Ana 2006På lördagen fortsatte salvadoranska lagmästerskapen i bordtennis. Innan spelet sattes igång var det dags för den sedvanliga presentationen. Den här gången var det ännu mera storslaget än i den första turneringen jag var med i. Vid niotiden bröts allt träningsspel och alla spelare var tvungna att utrymma lokalen och samlas utanför. Landslagstränaren (kubanen) sprang som en tätting in och ut från kontoret för att kolla om det var dags att dra igång musiken. Till slut fick han klartecken av ordföranden och kinesisk marschmusik drogs igång. Sedan skulle alla komma in lagvis och gå i sicksack mellan bord och hagar. Det blev givetvis kaos och ingen gick rätt och ordföranden slet sin flint. Efter minst tjugo minuter av hysterisk kinesisk marschmusik var alla inne. Då fick Josue Donado micken och svor – tillsammans med alla spelare – en ed för att uppträda schysst och spela ärligt. Sedan var det dags för nationalsången. Och som om inte detta vore nog drog ordföranden igång ett tal om rekordet i antalet anmälda lag och tjosanhejsan. Sedan gick marschmusiken på igen och alla skulle gå ut, ännu en gång lagvis. Vid tiotiden kom spelet igång igen. Vi i Santa Ana vann första matchen mot några juniorer med enkla 3-1.

Idag var sista dagen på språkskolan CIS. Jänkaren Brandon och jag gnuggade modo subjuntivo imperfecto indefinido preterito pluscvamperfectofuturo in i det sista. På tiorasten fick vi ett färgglatt diplom.

Idag var första dagen för ett besök på integrationen – det vill säga myndigheten som bland annat utfärdar arbetstillstånd. Jag förstod redan för några veckor sedan att det är något speciellt med de här besöken. Walter har gått och mumlat om att snart är det dags i princip hela veckan, han ska bara kopiera några papper till… På fredagseftermiddagen hade han samlat till en konsumkasse med papper och pepp nog att lyfta hela kontoret. Det var helt enkelt hög tid för migrationen.

Från vänster: Johan, Ylva, Maria och Sara.Idag fick jag besök av Maria, Ylva, Sara och Johan. De jobbar som fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala och vi träffades på SIDA:s utresekurs i november förra året. Mer exakt vad deras jobb går ut på kan du läsa mer om här.
Efter några månader ute i byarna är det dags för deras psykhelg. Vilket jag tror handlar om att åka till en helt ny plats och se på sin uppgift ur ett annat perspektiv och håhåjaja.
Och vilken plats kan vara bättre att åka till än San Salvador?
Psykhelgen kom vid sextiden på torsdagskvällen så det blev San Luis rapido. Först några pupusas eftersom de stackarna inte får någon mat i Guatemala och sedan till La Luna för middag. Vi kastade oss in på Barbaro för en drink, förbi och visa UBV:s kontor och avslut på karaokestället. Första gången jag besökte det faktiskt. Har försökt en gång tidigare men då var det för sent för att vi skulle bli insläppta.

Mariachibandet underhåller 1Avskedsfesterna, fiestas de despedida, duggar verkligen tätt. Igår var det dags för Daniels avskedsfest. Det var full laddning med bland annat Mariachi-band, specialbrända CD:s och massa god mat på UBV-kontoret. Mariachi-bandet spann för övrigt loss ordentligt på direktöversättningen av Daniels efternamn, Söderqvist = Rama del sur, och jag vet inte i hur många olika låtar de lyckades klämma in det.
Bilder från avskedsfesten finns här.
Daniel har jobbat som journalistvolontär (han själv använder gärna ordet: Informationschef) i Centralamerika för UBV under två och ett halvt år.

When you are in deep shit, say nothing, and try to look like you know what you...Fick den här på mejlen av min syster Sara idag. Har troligen sitt ursprung i England någonstans. Var så bra att jag kände mig tvungen att vidarebefodra den på detta sätt.

26 år sedan Romero mördades: Romerostatyn vid Salvador del Mundo 2006-03-24

Gräsmattan på Salvador del Mundo är fylld av tält. I utkanten av rondellen som är som en liten park sitter en grupp helt klädd i vitt på små pinnstolar och sjunger. Det är idag 26 år sedan ärkebiskop Romero mördades. Varje år denna dag marscherar folk till hans minne. Vandringen startar från Divina Providencia, det sjukhus där han verkade vid sin sista tid i livet, och har nu kommit till Romerostatyn vid Salvador del Mundo där alla gör ett kort uppehåll för tal och sång. De entusiaster som samlats ropar: ”Romero vive – la lucha sigue!”. Vi, en förvirrad grupp språkstudenter från CIS, pratar lite om Romero som symbol och det faktum att han är så levande än idag i El Salvador – tjugosex år efter sin död. Det går inte många timmar en genomsnittlig dag i San Salvador utan att man ser någon bära en Romero T-shirt.

Wilmer: För en gångs skull lite överrumplad.Idag väcktes jag av trädgårdsmästaren som kom till kontoret eftersom han inte hittat vägen till mitt hus där vi skulle ha träffats klockan 07.00. Jag bad om ursäkt för den dåliga vägbeskrivningen och försökte förklara läget. Att jag ännu inte fått tillgång till huset och att jag inte kunnat nå honom för att tala om detta eftersom han inte har någon telefon. Han svarade att det var synd och ville prata mer om planeringen av trädgården och vägbeskrivningen. Walter och Birgit kom till kontoret och kunde tolka lite. Jag bestämde en ny tid med trädgårdsmästaren, klockan 08.00 söndagen den andra april. Jag blev en halvtimme sen till spanskaklassen. Och, för att bara göra saker ännu mera gnälligt var detta första dagen utan snus.