quistbergh.se

Sitter på frisörgatan i centrala San Salvador, som ligger i närheten av Catedral Metropolitana. Armando ger instruktioner till frisörskan att inte klippa för mycket och att absolut behålla hockeyfrillan samtidigt som jag provar med helt andra anvisningar: corrtar todo.
Är ute och kollar på begagnade möbler. Armando har spanat in några ställen och ett par stolar formade som händer. De flesta begagnade ställen har både nytt och gammalt och priserna skiljer sig, på vissa grejer, inte mycket från att köpa nytt. Begagnade bilar, möbler och sånt är definitivt mycket dyrare här än i Sverige. Saker och ting har ett värde under längre tid. För exempelvis 1 000 dollar får du bara en skrothög till bil i de flesta centralamerikanska länder. Samtidigt som minimilönen, vilken många skattar sig lyckliga över att ha, ligger på cirka 150 dollar/månad i städerna och 80 dollar/månad på landsbygden i El Salvador.

Som så ofta finns det flera sanningar. Och där någonstans mittemellan går det att hitta den som min vän Stephan brukar hävda. När det gäller valprocessen i El Salvador är hans patenterade uttryck verkligen huvudet på spiken. Flersanningsregeln är verkligen mer regel än undantag. Låt mig illustrera med följande två exempel:

Idagen var dagen F – som i Flytt 2006. Walter bokade en pickup redan i tisdags. 20 dollar för en dag skulle det kosta. Å han å Karin var peppade till hörntänderna. De saker som skulle flyttas är sånt som jag köpt av Daniel. Daniel = en snubbe som jobbat för UBV som journalistvolontär tidigare men som i början av april drar tillbaka till Svedala, efter två och ett halvt år här i byn.
I och för sig har jag inte köpt prylarna än, förhandlingar pågår fortfarande.
Daniel själv drog till Mexico för ett par dagar sedan – bland annat för att intervjua Mexicos, troliga, nästa president Lopez Obrador – och lämnade den härliga uppgiften att packa och desinficera alla möbler från myror, löss och termiter till mig. Å andra sidan känns det som ett bättre förhandlingsläge när prylarna – de som är något att ha, jag tvekar fortfarande över bland annat bestick och gästsäng – finns i huset.

Idag överraskade Petra och jag Rosie, Armando, David, Maria, Kevin, Margaret och vem mer det nu kan vara som bor hos familjen Estradas. Mosade efter att vara valobservatörer och aktiva på alla möjliga olika sätt i valkampanjen kändes det som om de var värda en crossover sueco middag.
Vi handlade i över en och en halv timma och när vi väl kom fram till huset – vi tog i o f s taxi – kom jag på att jag glömt min väska i shoppingcentret.
Sur å stressad masade jag mig iväg för att hämta den men Petra var cool och började med mastodontmatlagningen. Jeff, en jänkare som just börjat på CIS var också med som stöd i matlagningen. Väl tillbaka med väskan hade Petra på något magiskt sätt hittat grejerna i det omöjliga köket – och efter ett tag kom Rosie och styrde upp med bland annat kemikaliebad av grönsakerna och materialiserade efter våra önskemål ytterligare ett serveringsfat, en stor kastrull eller stekpanna.

ARENA har många anhängare

Klockan 19.00 på lördagskvällen kom det verkliga startskottet för parlaments- och kommunalvalet i El Salvador. Då bröts alla TV-sändningar till förmån för femton minuters brandtal från valdomstolens ordförande Walter Araujo. Uppmaningen: Gå och rösta – för demokratin och för ditt land! Ett annat tecken på val här i landet är alkoholförbudet som sträcker sig från lördag till och med måndag. Ingen försäljning får ske - varken över bardisk eller i butik. En specialkommission besöker restauranger, barer och butiker för att se till att den torra lagen, la ley seca, följs.

Hammarbyvillan: Med det rymliga garaget.

Det var med spänd förväntan jag gick till husvisningen på residencial pinores de San Luis. Sandra hängde på som tolk och – skulle det visa sig – hård förhandlare. Det mesta verkade bra med huset. Det ligger mitt i San Luis. Mycket nära till UBV:s kontor, köpcentrum och gymmet. Ägaren höll på att installera en vattentank på åtta kubikfot – vattentillgång är ett stort problem i San Salvador – det fanns flera rum och en uteplats. Men frågan var om det skulle finnas ett filmrum lämpligt för den framtida projjen. Väl där var det värsta byggarbetsplatsen. Tre lirare höll på att bära cementhinkar och tegel. Ägaren Carlos visade runt på bygget och menade att allt skulle vara klart den 15 mars. Det är tre rum på ovanvåningen + dusch och toalett.

Pingispremiär: Vem vinner Svett-VM? Jag eller Rafael?

Efter en mer eller mindre omständlig procedur – hämta ansökan, fylla i ansökan, få godkänt på ansökan – var det dags för pingispremiär i El Salvador. Lyckades springa ifatt buss nummer 11, den går rätt sällan, som passerar San Luis och stannar i närheten av centro de gobierno där INDES ligger. Sportcentret INDES samlar flera olika idrotter. Pingishallen ligger väl dolt i kulvertarna men när man väl kliver in döljer sig 20 bord som står uppställda jämt, riktigt bra golv och belysning. Efter att ha betalat medlemsavgiften i bordtennisförbundet på sju dollar och snackat lite med El Salvadors landslagstränare – som blev eld och lågor när Sverige kom på tal och visade broschyrer från Köping och en gammal lottning från Safirs Internationella – var det dags för spel. Fick värma upp med en gammal taiwanesisk mästare som efter sin aktiva karriär var spelande tränare i Guatemala och nu har sin bas i El Salvador. Gubben hade rejält klipp i forehanden och deffade på fint med backhand.

Från vänster: Jon, Daniel, Ramon, Petra, Karin, Aurora och Monica.Igår kväll var det middag hemma hos Jon, alias tjugofemman. Det bjöds på allehanda rätter och värden själv stoltserade i sitt älgförkläde. När vi hade middagat färdigt så var det – efter en mellanlandning på ett ställe där någon knäppskalle i sällskapet tvingade sig till att sjunga en karaokelåt i ett privat sällskap, dessutom hävdar personen att det var stående ovationer och att de kom med en lång lista på sånger de ville att personen skulle sjunga – dags för Decades som ligger i nöjeskvarteren Zona Rosa. Ett disco, eller vad man kan kalla det, som var så nära en finlandsbåt man kan komma i San Salvador. Dock måste man sätta ett utropstecken för livebandet, tjoho! Se fler bilder här.

Vulkansjön Coatepeque

Ungefär en halvtimmes bilfärd från San Salvador ligger vulkansjön Coatepeque. Karin har varit där förut och hittar genvägen från bergen. Det är brant men Begoña håller Ari Vatanen klass och tar med stor säkerhet ner hela ekipaget i ett stycke. Väl nere kör vi rätt sakta och utanför en grön port där det ser ut som om ingen satt sin fot på de senaste femtio åren hojtar Karin att hon känner igen sig. Jag, och jag tror att jag talar för Begoña och Johan också, fattar ingenting. Men Karin studsar ut ur bilen, in genom porten och visst var det rätt ställe. Det heter Amacuilco och förutom att de bedriver vandrarhemsverksamhet har de byggt en lång brygga/pir ut i vulkansjön.

Sitter återigen på fiket mittemot busstationen i Tapachula. En timme kvar tills bussen mot San Salvador kickar igång. Lite mosig efter tretton timmars bussresa har jag följande frågor:

•Finns det en naturlag som bestämmer att jag alltid, och jag menar verkligen alltid, på buss, flyg och tåg hamnar bakom ett miffo som har som första aktivitet att fälla ner sin stol hela vägen?
Detta är speciellt meningslöst på flyget då stolarna ändå måste vara uppfällda vid start. På buss och tåg kan man ju inte säga så mycket. Personen i sätet framför är ju i sin fulla rätt att dra i nedfällningsspaken närhelst hon/han vill. Men måste de fälla ner innan bussen startat?