quistbergh.se

– Iberia har just gjort om reglerna, säger tjejen vid incheckningen.
– Förut fick du ta två gånger 32 kilo på det här piece concept. Men från den 25 november är det max 23 kilo per väska. Och du har ju bokat biljetten i december så då tror jag tyvärr att de nya reglerna gäller. Men jag ringer Iberia och kollar för säkerhets skull.
Inte gör det saken bättre att jag är sen. Har i vanlig ordning – tror det är tredje gången jag går på den här niten – tagit taxin till Arlandas terminal fem. Bara för att upptäcka att flight 3317 till Madrid lyfter från Terminal två. Stress med mastodontpackningen genom varenda hiss och korridor Arlanda har för att i alla fall komma fram tjugo minuter innan boarding. Och för att strö ytterligare lök på laxen. Låg klubbad i feberfrossa från lördag natt till måndag morgon. Steg efter det upp klockan åtta på måndagsmorgonen och kunde med en fantastisk insats av stödteamet Birgitta å Tommy å Abbas å Ane ändå få i princip allt på plats när taxin anlände 05.00.

Intensivfriskis: Hannes och Fagge efter det fruktade intensivpasset på FS Ringen.Måndagen den 16 januari var ett heligt datum. Det var då vi skulle göra entré på det mytomspunna intensiv friskispasset. Vi hade hört historier om syrgas och att gamla medelpasskämpar kunde få svårt att gå under ett par dagar efter ett besök på intensiven. Det skulle bli årets pass.

Jag skriver skulle för tidsoptimistfredrik var tvungen att dra sig ur till förmån för packning å få allt på plats innan avresa. Men jag fick en bild på två av kämparna efter passet. Av bilden och de knapphändiga rapporter som kommit verkar det minst sagt varit tuffa tag. Och till alla måndag och/eller onsdagsfriskisar på Ringen Rasmus, Fagge, Hannes, Josefin, Malin, säger jag bara: Ligg i! När jag kommer hem är intensivpasset inte taket för hur mycket jag orkar.

Jag vill tacka för en fantastisk afton på Sakura. Efter en sådan kväll är det svårt att sortera minnena – vilket givetvis också kan ha någonting att göra med antalet hot shots och hoegarden på stället vi hamnade efter Sakura. Tack för alla sångdedikationer och den vilda dansen. Men det kan ju egentligen inte gå annat än fel när några av kvällens artister var: MC Bygglov, MC Hannez, Asasara, Joelita, Toy Boy, Ane Brown, Banane Brun, Amalthea mannen mot hela borgarpacket Heja Gais, Coach och The Boss.Och tack för alla fina ord i ”Mina Vänner”-boken. De glöder redan nu och kommer nå brännpunkten i stunder då Stockholm känns alltför avlägset och San Salvador alldeles för ensamt och nära.

AngelaIntervju: Angela Wand
Datum: 2004-11-01
Plats: Vänthallen, Tindoufs flygplats

Vilket är ditt starkaste minne?
– När man tänker tillbaka på hela den här resan tänker jag på vår första upplevelse på dunerna i Dakhla. Det var så starkt för det var så mycket saker som hände den kvällen. Det kändes som vi fick en inblick i den sahariska kulturen. Vad det var egentligen? Vi fick åka till deras sköna ställe, som la playa för oss. Vi slaktade en get och hjälpte till att hacka geten, äta den och de olika artisterna som var där och uppträdde för oss och höll tal. Lamine som kom ur mörkret med de svenska människorna från SIDA och FN. Hela kvällen var magisk. Sedan uppträdde vi också och vi fick ett utbyte. Det var starkt för att vi fick något från dem och jag kände att de också fick något av oss. Det var en night to remember.

DanielIntervju: Daniel Antonssen
Plats: Vänthallen, Tindoufs flygplats
Datum: 2004-11-01

Vad är ditt starkaste minne?
–    Vi kom ju på natten och åkte på natten så man fick inte se öknen eller hur det såg ut på Protocol. När jag gick upp på morgonen och såg hur det såg ut i öknen… det är ett av mina starkaste minnen. Och det här gräshoppsstället vi var på, det var ett annat starkt minne.
Från föreställningen…
–    Det var rätt lika från show till show. Skolorna såg i princip likadana ut. Det var samma upplägg och vi körde samma föreställning. Jag tyckte det var schysst. Det var jobbigt i Dakhla för där var det så jävla varmt. Men de andra ställena var det lite lättare att köra på när det inte var så varmt.

NalleIntervju: P Nalle Laanela
Datum: 2004-11-01
Plats: Vänthallen, Tindoufs flygplats

Vad är ditt starkaste minne?
– Mitt starkaste minne var någon gång i mitten. Vi gjorde väl sexton spelningar eller vad det nu var. Men någon gång i mitten var jag redan trött på att vara här. Jag fixade det inte rent psykiskt. Jag tyckte inte det var kul att göra showerna. Men jag mådde dåligt och allt var bara en kamp att få komma dit och göra showerna. Och göra de tillräckligt bra så att folk inte skulle märka att man inte ville vara där. Jag ville inte ha någon mer input och ville bara behandla all input jag redan fått. Dels inifrån kroppen men också det yttre, att allt var nytt. Men det kändes som föreställningen verkligen fungerade och någonstans klickade det.

TängmanIntervju: Tängman
Datum: 2004-10-31
Plats: Auserd, Mustafas hem

Vad bär du med dig från den här resan?
– En trasig trumma, sönderslagna trumstockar, en trasig rigg och en trasig mage. Både magen och trummorna ska väl kunna fixas med lite trälim (skratt). Stryk det sista (skratt). Starr. Förlåt, vad sa du nu?
Vad bär du med dig?
– Ja du, det är väl en hel del. Jag hann inte processa Bukarest, som var en helt annan pryl, förrän jag befann mig i stekhet sand. Så jag får lägga allt i något buffertminne. Nu går tiden åt till att bara vara. Jag förmodar att detta är en sådan chock, både för kroppen och själen, att jag behöver distans. Det gäller inte bara de stora grejerna, möten med barnen, folket, vad de lever i, hur det ser ut…

Intervju: Cecilia Bergström
Datum: 2004-10-31
Plats: Auserd, Mustafas hem

Starkaste minnet?
–    Det jag kommer att bära med mig är artisternas möten med barnen och barnens reaktion på föreställningen och när man ser dem skratta. Sedan har det hänt så mycket konstiga saker hela tiden som kommer att vara minnen… men främst är det ju de här människornas situation. Sitta här och ruttna bort i öknen, det önskar man ju inte någon. Deras tålmodighet är beundransvärd, att sitta här och inte veta när det kommer hända någonting och det kommer nog inte hända någonting på oerhört länge. Den här konflikten är helt bortglömd. Det finns några få eldsjälar som kämpar vidare och läget är helt låst. Ska ytterligare en generation sitta i de här lägrena och ruttna bort i en dammig öken i den mest ogästvänliga delen av Algeriet?

AnnakarinIntervju Annakarin Bunnel
Datum: 2004-10-31
Plats: Auserd, Mustafas hem

Starkaste minne?
– Det är jättesvårt att svara på för det är så otroligt mycket.
Från föreställningen...
– Då är det mycket hur lärarna behandlar barnen. Det är väldigt hårt med våra mått mätt. Det är kadaverdisciplin. Rent föreställningstekniskt är det kul att se att vissa nummer funkar så bra som de gör. Daniels lejonlåda till exempel, att barnen har den fantasin att den blir levande. Men föreställningarna är inte det som gett mig mest intryck. För min del gäller det mest att uthärda värmen och dammet.

WilleIntervju: Wille Christiani
Datum: 2004-10-31
Plats: Auserd, Mustafas hem

Ditt starkaste minne?
– Just nu… det är så jäkla mycket. Den ena absurditeten har utklassat den andra. Det blir bara större och större och mer och mer konstigt. Men jag har några stycken… tror jag. Dynerna i Dakhla, det var starkt att komma dit och se tystnaden i dynerna. Det var så tyst att man hörde sina egna pip. Då förstod jag varför de här människorna älskar öknen. Den här delen, stenöknen, passerade nog karavanerna bara förbi. Men i dynerna finns det lä och skydd.